Systemisk teori bygger på en föreställning om att verkligheten konstrueras i dialogen mellan människor (Ölgaard 1991). Den viktigaste inspirationskällan är den brittisk-amerikanske biologen och antropologen Gregory Bateson och den chilenske biologen Humberto Maturana. Den s k Milanoskolan spelar en viktig roll för den systemiska teoribildningen. Inspirerade av Bateson och Maturana utvecklade en grupp av läkare och psykoanalytiker med Boscolo och Cecchin i spetsen, framgångsrika kliniska arbetsmetoder inom familjeterapiområdet Dessa erfarenheter kom senare även att tillämpas inom det organisatoriska området.

Som biolog visste Bateson att vårt nervsystem är uppbyggt så att vi bara kan uppfatta skillnader. Inspirerad av detta definierade han information som ”the difference that makes the difference”. Bateson kom att kalla sin informations- och kommunikationsteori systemisk utifrån denna definition.

Milanoskolan

Det som Mianoskolan främst utgick från i sitt utvecklingsarbete var de idéer som Bateson utvecklade under 50-talet , teorin om double bind. Mycket förenklat kan det sägas innebära att man ”handlar på ett sätt och talar på ett annat”, en kommunikation som kan leda till ”galenskap”. Milanogruppen övergick från sitt analytiska synsätt att betrakta familjer till ett systemiskt, där man såg familjen som ett helt system. Behandlingen fokuserade relationerna mellan familjemedlemmarna, snarare än den sjuka individen, och man såg den s k ”sjuke ” familjemedlemmen som kunde vara anorektisk, psykotisk eller schizofren som en symptombärare.

Man ansåg att familjen följde en förlegad eller vilseledande ”karta” rörande sin verklighet. Man gjorde interventioner i familjen, gav dem uppgifter, ritualer, att genomföra, som ett sätt att införa nya kopplingar mellan tankar och handlingar så att familjen själv skulle kunna skapa nya mönster , som inte längre behövde en symptombärare. Ur systemisk synvinkel är det som omöjligt att en person förändras i familjen utan att det blir förändringar i hela systemet.

Feedback

Såväl hos Bateson som hos Milanogruppen är uppfattningen att vi lär oss, får kunskap om vår omgivning, genom feedback, genom återkoppling mellan systemets olika delar. Milanogruppen utvecklade behandlingsmetoder som bygger på en intervjuteknik som syftar till att få familjemedlemmarna, eller medlemmarna i en arbetsgrupp ( hela gruppen är alltid närvarande i rummet, om möjligt när man arbetar), att hitta nya infallsvinklar, få en ny syn på sig själv och relationerna inom gruppen som ger möjlighet att utvecklas vidare. ( fritt efter Karl Tomm –97).

Grundläggande för det systemiska tänkandet är också teorierna om språkets betydelse för hur vi uppfattar och förstår världen. Ludwig Wittgenstein utgår från att språk inte skall förstås som något absolut , som man kan finna betydelsen av genom ordböcker, utan man måste förstå språket i det sammanhang det uppkommer. Språket får sin mening först när det används, i sin context, meningen skapas i kommunikation med andra. En annan hörnsten i det systemiska tänkandet är att vår uppfattning om det nuvarande, skapas av de historier vi berättar om framtiden. De drömmar och visioner eller de rädslor och farhågor vi har om framtiden avgör hur vi uppfattar nuet. (John Dewey).

Lärande organisation

I denna lilla sammanfattning av viktiga systemiska begrepp och förgrundspersoner vill vi till sist ta upp begreppet double-loop learning (Argyris 1978), något som Bateson kallade läran om att lära, andra gradens lärande. Med det menas att man tex i en arbetssituation, kan se sig själv, sina tankar och handlingar utifrån, och samtidigt reflektera över det man ser. Reflektionen leder i sin tur till möjligheten att lära av det man gjort och utveckla nya sätt att arbeta på.

Naturligtvis fungerar det på samma sätt för hela arbetsgrupper och detta är den grundläggande tanken i begreppet Lärande organisation. Man lär inte bara in nya arbetsmetoder utan lär att ta till vara den erfarenhet man gjort, reflekterar över den och skapar nya förhållningssätt utifrån den förändrade verklighetens nya behov i en ständig utvecklingsprocess.